Under krig så är det upp till våghalsiga journalister, fotografer och kameramän att dokumentera det som sker på nära håll, och det är inte ovanligt att många stryker med på kuppen. Anledningen att deras närvaro är så viktigt är att de kan se vad som pågår på ett helt annat plan och därmed rapportera om mer ingående detaljer än de allmänna fram- eller motgångarna.
En nyhet som skakade världen till så milda grad att den bidrog till slutet av en beväpnad konflikt var den tibetanska buddistmunken Thích Quảng Đứcs självmord år 1963 i protest mot kriget. Bilden av den brinnande munken spreds över hela världen, och fick en enorm respons i människors reaktioner. Stora demonstrationer mot kriget genomfördes i USA och många andra länder och även om kriget fortsatte så insåg USA:s ledare att detta inte skulle kunna fortgå.
Efter att bilden på munkens självmord sått en sådan genomslagskraft blev det också allt vanligare med krigsjournalistik. Allmänhetens krav på att få ögonvittnesrapporter ökade och idag finns det en hel kår av människor som arbetar med just krigsjournalistik. Dessa män och kvinnor riskerar dagligen sina liv för att ge så exakta rapporter som möjligt, och de kan influera den allmänna opinionen på många sätt.
